November tuggar vidare, och mörkret blir ett faktum. Idag är det farsdag. Och far i huset blev uppvaktad vid frukosten. Själv stod jag sent igår kväll och kämpade med en farsdags tårta som jag lovat familjen. Laborerade med ett recept och tänkte att en ny tårta är född. Hade lagt en fin kant av overhead plast runt bottnarna med fyllning och hällde resten av fyllningen ovanpå där den skulle stelna som en sorts citron mousse, o vad tjusigt det kommer att bli. La mig lätt om hjärtat och nöjd med att lyckats hålla löftet. Och allt var frid och fröjd. Tittade till tårtan på morgonen och den verkade ha stannat fint när jag skakade på formen. Längre fram när jag skulle försöka flytta över skapelsen på ett snyggt fat och dekorera den. Var det inte lika roligt längre, inte hade fyllningen och toppen stelnat så mycket som jag räknat med, inte i närheten. Efter att ha rubbat läget på kakan började fyllningen rinna oc glida iväg. Plan B blev att fort få fram dessert skålar. Snabbt skeda över topp fyllningen sedan skära upp bitar av kokos/mandelmassa bottnarna. Klämma ned dom i "krämen" och fortsätta skopa fyllning från nästa lager över. Slut resultatet med en liten hög knappt tinade hallon och hyvlad mörk choklad på toppen blev gott. Och smaken om än lite för söt var också jätte god. Men någon farsdags tårta blev det inte, möjligtvis en "fars". Fortsätt att tända ljus i mörkret och var kreativa.