Utan tvekan har hösten nu tagit över tillvaron. Solglimtarna blir få (åtminstone i stockholms området) och en seg trötthet tar över kroppen. Vad göra? Jo man gör ljusfabrikanterna glada och tänder många levande ljus. Man förbereder inkomst till viktväktarna genom att unna sig många smaskiga fika stunder. Man plockar in så mycket vackert man kan från naturen, kastanjer. ekollon, kottar och vackra torkade frö ställningar. Lägg upp på vackra fat eller fyll glas vaser och skålar. Fotografera eller memorera några vackra sprakande höstvyer. Eller skriv kanske en höst dikt som den här jag skrev för några år sedan.


Höstlöv

Med en sista skälvande tvekan,
Släpper lövet sitt livsgivande tag.
Faller mot marken obönhörligen
Enligt naturens orubbliga lag.

En del faller i vild och hetsig spinn,
För att få mest möjliga av denna sista balett.
Andra faller värdigt i svepande virvlar,
Nöjda med allt det dom ändå hunnit sett.

Återigen andra faller med en enda tung suck.
Kanske har väntan på hösten känts lite för lång.
Några fångas av vinden och förlänger sitt vilda fall.
Blir del av ljuden som skapar höstens prasslande sång.

Tillsist möter alla marken med en jordkall kyss,
Och bildar tillsammans en väv när dom nu äntligen möts.
Jorden tar emot dom med öppen och villig famn.
Till näring, hopp och liv dom nu tillsammans nöts.

Deras skapande har ännu ej mött sitt slut.
För när vintern sen vänds till ljusnande tö,
Vaknar den mättade, givmilda jorden och se!
Ur myllan har ett nytt träd fötts ur ett litet frö.