Början på Mars!

Sommaren 2010 kom och gick. Hösten förvandlades till en tidig vinter. Återigen vräkte det ned massor av snö. Kanske blir vintrarna så här fram över. Känns naturligt och rätt men vad less man blir på snön till slut. Svårframkomligt och halt.Blir lite isolerad när jag inte kommer fram med elmoppen. Och mycket kallare än dom höstliknande vintrar som härjat sedan långt tillbaka. Men nu skiner solen och det ligger ett löfte om vår i luften. Och som vanligt när solen kliver högre på himmlen och skinner in. Så ser man allt damm på väggar och skåp och hur skitiga fönstrena är. Men vad gör väl det i utbyte mot sol och förhoppningsvis varmare temperaturer. Hälsan har vacklat kraftigt sedan början på fjolårets sommar. Under tyngden av katastrofer i familjen och försäkrings kassans hotbild över mig. Ansökte om förnyelse av min tidsbegränsade sjukersättning och snärjdes av dom nya reglerna. Mitt läkarintyg förklarade varför jag inte kunde jobba över huvud taget....Men som min läkare sa"om kassan går in och synar detta och ställer förfrågan så måste jag som läkare uppge att du har en 25% arbetsförmåga. Pga av att ditt handikapp inte är synligt". Och så blev det. Blev sedan utan pengar från Julmånaden och fram till Mars för att försäkrings kassan låg efter med sina ärenden. Under våren ska försäkringskassan planera med mig mitt 25% arbets insatts. Lycka till! Jag vill men när jag inte ens längre klarar av att göra något jag tycker är roligt hur ska jag då kunna utföra ett arbete? Och jag får ju betala ett pris varje gång jag pressar mig och gör något.Dagarna efter då det "känns som om någon byt ut min livsenergi mot ett paket cornflakes(stulet citat).Bra dagar känns det spännande att bli del av samhället. Dåliga dagar(och dom är flest)känns detta som dårskap.Håll tummarna för mig,behövs ett litet mirakel här!

Sommar, sommar, sommar! Nu är den äntligen här. I rabatten trängs, nästan brottas plantorna för att tränga sig upp och bre ut sig. Tyvärr brer även sorgen ut sig i familjen. Min syster visar symtom på hjärnskador och hon lever nu mestadels i svunnen tid och med gammla minnen. Nya minnen verkar inte gå att skapa och där det finns luckor hittar hjärnan på egna historier. Vad fort livet kan förändras ändå. En pressad tillvaro och för mycket alkohol, sorgligt är det. Och vi kan inte till fullo ta till oss miraklet att åter igen ha sol och värme i Sverige just nu. Men mirakel tror jag på, så varje god tanke och bön för min syster tages tacksamt emot. Finns det liv, finns det hopp. Så vandrom fram i solens värme och gör vad ni kan för varandra. Plötsligt kan det vara försent.

Ja, då har det hänt igen. Bloggen som inte blivit någon blogg. Den har fått ligga och damma igen(igen).
Blåste bort dammet och tänkte uppdatera den lite nu.

Julen passerade och alla överlevde. Det blev faktiskt en fantastisk Jul med all denna snö som man i och försig till slut ledsnade på. Men magiskt och vackert var det. Även påsken "fjädrade" förbi med ägg och påskris och kanske lite för mycket godis.

Och nu är VÅREN här!!! Den måste trots allt vara den bästa av alla årstider. Så pånyttfödd och fräch.

Orken har väl dalat ytterliggare så skappandet passade på att gå i idé under vintern. Hoppas den och energin kryper fram likt iggelkottarna efter sin vinter dvala.

Men jag har kvar hoppet, mina drömmar och viktigast av allt min TRO.
Likt sprickfärdiga och spända knoppar väntar jag och hoppas att skapandet
skall ingå i den utstakade väg som ligger framför mig.

Nu orkar jag inte fokusera längre utan tar adjö
för den här gången. Lev väl i det återkommande ljuset.

November tuggar vidare, och mörkret blir ett faktum. Idag är det farsdag. Och far i huset blev uppvaktad vid frukosten. Själv stod jag sent igår kväll och kämpade med en farsdags tårta som jag lovat familjen. Laborerade med ett recept och tänkte att en ny tårta är född. Hade lagt en fin kant av overhead plast runt bottnarna med fyllning och hällde resten av fyllningen ovanpå där den skulle stelna som en sorts citron mousse, o vad tjusigt det kommer att bli. La mig lätt om hjärtat och nöjd med att lyckats hålla löftet. Och allt var frid och fröjd. Tittade till tårtan på morgonen och den verkade ha stannat fint när jag skakade på formen. Längre fram när jag skulle försöka flytta över skapelsen på ett snyggt fat och dekorera den. Var det inte lika roligt längre, inte hade fyllningen och toppen stelnat så mycket som jag räknat med, inte i närheten. Efter att ha rubbat läget på kakan började fyllningen rinna oc glida iväg. Plan B blev att fort få fram dessert skålar. Snabbt skeda över topp fyllningen sedan skära upp bitar av kokos/mandelmassa bottnarna. Klämma ned dom i "krämen" och fortsätta skopa fyllning från nästa lager över. Slut resultatet med en liten hög knappt tinade hallon och hyvlad mörk choklad på toppen blev gott. Och smaken om än lite för söt var också jätte god. Men någon farsdags tårta blev det inte, möjligtvis en "fars". Fortsätt att tända ljus i mörkret och var kreativa.

Utan tvekan har hösten nu tagit över tillvaron. Solglimtarna blir få (åtminstone i stockholms området) och en seg trötthet tar över kroppen. Vad göra? Jo man gör ljusfabrikanterna glada och tänder många levande ljus. Man förbereder inkomst till viktväktarna genom att unna sig många smaskiga fika stunder. Man plockar in så mycket vackert man kan från naturen, kastanjer. ekollon, kottar och vackra torkade frö ställningar. Lägg upp på vackra fat eller fyll glas vaser och skålar. Fotografera eller memorera några vackra sprakande höstvyer. Eller skriv kanske en höst dikt som den här jag skrev för några år sedan.


Höstlöv

Med en sista skälvande tvekan,
Släpper lövet sitt livsgivande tag.
Faller mot marken obönhörligen
Enligt naturens orubbliga lag.

En del faller i vild och hetsig spinn,
För att få mest möjliga av denna sista balett.
Andra faller värdigt i svepande virvlar,
Nöjda med allt det dom ändå hunnit sett.

Återigen andra faller med en enda tung suck.
Kanske har väntan på hösten känts lite för lång.
Några fångas av vinden och förlänger sitt vilda fall.
Blir del av ljuden som skapar höstens prasslande sång.

Tillsist möter alla marken med en jordkall kyss,
Och bildar tillsammans en väv när dom nu äntligen möts.
Jorden tar emot dom med öppen och villig famn.
Till näring, hopp och liv dom nu tillsammans nöts.

Deras skapande har ännu ej mött sitt slut.
För när vintern sen vänds till ljusnande tö,
Vaknar den mättade, givmilda jorden och se!
Ur myllan har ett nytt träd fötts ur ett litet frö.

Oj vad tiden går!

Man ska kanske inte ge sig på ngt man inte har tid att följa upp. Kanske blir det mer driv om man får besök på sidan med kommentarer. Började energiskt med att bygga upp sidan....tappade tråden och det blev liggandes halvfärdigt. Nu har jag iallafall skapat en personlig profil och är tillgänglig för besök. Välkommna in och tyck till, dela med er av spännande infallsvinklar på livet. Vad som är drivkraft i vardagen och framför allt om glädjen i skapandet.