Sommar, sommar, sommar! Nu är den äntligen här. I rabatten trängs, nästan brottas plantorna för att tränga sig upp och bre ut sig. Tyvärr brer även sorgen ut sig i familjen. Min syster visar symtom på hjärnskador och hon lever nu mestadels i svunnen tid och med gammla minnen. Nya minnen verkar inte gå att skapa och där det finns luckor hittar hjärnan på egna historier. Vad fort livet kan förändras ändå. En pressad tillvaro och för mycket alkohol, sorgligt är det. Och vi kan inte till fullo ta till oss miraklet att åter igen ha sol och värme i Sverige just nu. Men mirakel tror jag på, så varje god tanke och bön för min syster tages tacksamt emot. Finns det liv, finns det hopp. Så vandrom fram i solens värme och gör vad ni kan för varandra. Plötsligt kan det vara försent.