Början på Mars!

Sommaren 2010 kom och gick. Hösten förvandlades till en tidig vinter. Återigen vräkte det ned massor av snö. Kanske blir vintrarna så här fram över. Känns naturligt och rätt men vad less man blir på snön till slut. Svårframkomligt och halt.Blir lite isolerad när jag inte kommer fram med elmoppen. Och mycket kallare än dom höstliknande vintrar som härjat sedan långt tillbaka. Men nu skiner solen och det ligger ett löfte om vår i luften. Och som vanligt när solen kliver högre på himmlen och skinner in. Så ser man allt damm på väggar och skåp och hur skitiga fönstrena är. Men vad gör väl det i utbyte mot sol och förhoppningsvis varmare temperaturer. Hälsan har vacklat kraftigt sedan början på fjolårets sommar. Under tyngden av katastrofer i familjen och försäkrings kassans hotbild över mig. Ansökte om förnyelse av min tidsbegränsade sjukersättning och snärjdes av dom nya reglerna. Mitt läkarintyg förklarade varför jag inte kunde jobba över huvud taget....Men som min läkare sa"om kassan går in och synar detta och ställer förfrågan så måste jag som läkare uppge att du har en 25% arbetsförmåga. Pga av att ditt handikapp inte är synligt". Och så blev det. Blev sedan utan pengar från Julmånaden och fram till Mars för att försäkrings kassan låg efter med sina ärenden. Under våren ska försäkringskassan planera med mig mitt 25% arbets insatts. Lycka till! Jag vill men när jag inte ens längre klarar av att göra något jag tycker är roligt hur ska jag då kunna utföra ett arbete? Och jag får ju betala ett pris varje gång jag pressar mig och gör något.Dagarna efter då det "känns som om någon byt ut min livsenergi mot ett paket cornflakes(stulet citat).Bra dagar känns det spännande att bli del av samhället. Dåliga dagar(och dom är flest)känns detta som dårskap.Håll tummarna för mig,behövs ett litet mirakel här!